För Alexander Andersson, som har cerebral pares, CP, innebar utbildningen till grävmaskinist sina egna utmaningar.
Att han nu är utexaminerad maskinförare tillskriver han stödet från sina engagerade lärare på YrkesAkademin – och sin egen envishet.
– Jag har fått en väldigt stark vilja att ta mig framåt. Jag har alltid hittat vägar till jobb, berättar Alexander.
Hur börjar en vänskap? Ja ibland med ett totalt missförstånd.
Som när Alexander Andersson, 28, ringde till YrkesAkademin i Sundsvall en söndag för att han blivit antagen till utbildningen för anläggningsmaskinförare. I andra änden svarade platschefen Christian Öhlin som satte foten i klaveret direkt.
Alexander, som glatt meddelade att han skulle börja på utbildningen, har cerebral pares vilket medför att hans tal kan vara utmanande att tolka för den oförberedde.
”Är du onykter!?”
– Jag måste ärligt erkänna att när Alexander ringde mig den där kvällen så frågade jag rakt ut ”Är du onykter?!” då jag hörde honom tala. Hade han inte tagit mod till sig och förklarat då så hade vi i en helt annan sits idag. Jag skämdes naturligtvis men det säger kanske något också om vilka fördomar man många gånger brottas med om man har vissa funktionsvariationer, säger Christian.
Sedan den där kvällen har ett par saker hänt – Alexander har blivit en duktig anläggningsmaskinförare och hans relation med Christian har djupnat till en professionell vänskap med tydlig ömsesidig respekt och omtanke.
Receptet till detta finns i kombinationen av Alexanders jävlaranamma och Christians förmåga att pusha sina deltagare till framgång.
– Min CP-skada har betytt att jag blivit duktig på att hitta nya vägar. För jag har fått en väldigt stark vilja att ta mig framåt. Jag har alltid hittat vägar till jobb, att bli bättre och att kunna vara så självständig som möjligt. Det kanske tar lite längre tid ibland men jag lyckas alltid lära mig på något sätt och om man vill någonting så går det att komma ganska långt faktiskt, säger Alexander.
”Ärvde det av min pappa”
Christian bekräftar detta och fyller i.
– Ja Alexander har en otrolig vilja att lyckas, Han hade så mycket emot sig, allt från att inte kunna skriva på datorn på grund av sina ryckningar till svårigheter att klättra in i grävmaskinen. Men under resans gång har han inte klagat en enda gång utan mött oss med ett leende som vi alla här på YrkesAkademin kommer att minnas.
I början av utbildningen gör deltagarna en hel del i professionella simulatorer för att lära sig manövrera maskinerna.
– Det var jättebra för man fick det här grundläggande som gör att man blir mycket tryggare och om man ser till att bli duktig i simulatorn blir det mycket lättare när man väl kommer ut i maskinerna. Jag märkte själv att jag blev bättre hela tiden. Jag är noga och engagerad när jag väl går in för saker. Det har jag nog ärvt av min pappa.
”Christian var lite av en pushare”
Men det var ingen dans på rosor alla gånger, i och med CP-skadan fick Alexander jobba extra mycket och Christian fanns där för att peppa.
– Första gången jag satt i simulatorn var det svårt. Jag tänkte ’det här går ju inte’ men då hade jag Christian som hela tiden eldade på mig att klara av det hela. Han var lite av en pushare, som sade ’det här fixar du, det går’ när jag hade det som jobbigast. Det kändes fint att kunna komma in med lite andra förutsättningar än de andra och då få så stort förtroende från YrkesAkademin och att allt då gick bra i slutänden, säger Alexander.
Och deras slit lönade sig. Snart fick Alexander visa upp sina färdigheter i branschen, när det var dags för praktik.
– Praktiken var ju otroligt rolig. Jag hade sex veckor på en jättebra grävmaskinfirma där jag verkligen kände mig superuppskattad. Chefen där tyckte att det gick så bra så jag fick köra jättemycket för dem, vi hade det så trevligt ihop.
Vad gjorde du för typ av jobb?
– Jag körde en hjulgrävare, det var skitkul att få känna på den, testa alla grejer se vad jag hade lärt mig på skolan och omsätta det i verkligheten. Bland annat lagade vi fjärrvärmerör i Krokom där jag frilade rören, vi var i Åre och gjorde markarbete. Sedan var vi på en crossbana där vi byggde hopp och formade landningar och så var jag med vid norska gränsen då vi grävde en vågstation åt tullen där lastbilarna vägs. Det var jätteroligt att få visa framfötterna och vad jag kunde.
”Det kändes som en revansch”
Nu är utbildningen över och du söker jobb som anläggningsmaskinförare. Hur skulle din drömtillvaro se ut rent yrkesmässigt?
– Jag vill få jobb som förare för hjullastare, att få jobba med det här som jag har utbildat mig till nu. Men de har ingenting just nu så tyvärr kan jag inte jobba där. Jag letar jobb nu men det verkar vara väldigt svårt för tillfället, det verkar som att det inte finns just något.
– Jag vill få chansen att visa vem jag är i det här yrket och få jobba med det jag har lagt ner en utbildning på och som jag tycker är kul.
Vad har den här utbildningen på YrkesAkademin betytt för dig? Vad är det mest positiva den för med sig?
– Jag har växt som person, fått mer kunskaper, blivit tryggare i mig själv, fått bra kompisar. Det kändes som en revansch på många sätt. Det var roligt att hitta något som jag verkligen ville göra. Det betydde jättemycket, det var som att jag fick ett helt nytt liv – ett liv där jag fick göra något som var roligt och där jag gick vidare, säger Alexander.
ÄR DU INTRESSERAD AV ARBETSMARKNADSUTBILDNINGEN
FÖR ANLÄGGNINGSMASKINFÖRARE?
19 januari, 2022
